I tisdags var det åter dags för en golfrunda tillsammans med min älskade fru och ett par goda vänner. Jag hade av okänd anledning sett fram emot den golfrundan ungefär lika mycket som ett barn som förväntansfullt bläddrar i kalendern och längtar efter sin födelsedag. Kanske var det för att jag hade en bra golfkänsla i kroppen från föregående runda, kanske var det för att få komma ut på Araslövs underbara norra bana och insupa både härlig atmosfär och frisk luft.
Det intressanta är att jag inte riktigt känner till anledningen till varför jag längtade efter att få spela golf i tisdags. Jag blev varse min oförmåga att sätta fingret på vad det var jag längtade efter då jag packade in alla prylarna i bilen innan vi gav oss av mot banan. En granne kom förbi med sina två barn. Den äldste av pojkarna stannade utanför vår uppfart och frågade mamman vad jag höll på med. Mamman förklarade för pojken att jag var på väg till golfbanan för att spela golf. Den 3-åriga pojken tittade då på sin mor och sa undrande: -Varför då? Jag hörde frågan och tittade på grabben och funderade på vad jag skulle säga. Tyvärr kunde jag inte ge honom ett vettigare svar än: -För att jag vill...
Jag funderade på frågan under hela vägen till banan. Varför spelar jag golf? Jo, helt enkelt för att tycker att det är roligt. Men varför tycker jag att det är roligt? Jo, för att det är kul... Äsch, jag vet inte. Det är roligt. Punkt.
Dock var det inte så roligt i tisdags. Jag misslyckades med det mesta jag i golfväg lärt mig under årens lopp. Till slut kollapsade mitt spel helt och hållet och det var ingenting som fungerade. Blä!
Igår bestämde jag mig för att ta reda på vad som gått snett på golfbanan dagen innan och begav mig därför till närmaste Driving Range efter avslutad arbetsdag. Jag klev ur bilen, plockade ut min golfbag ur bilens bagageutrymme, köpte en hink med bollar och gick fram till första utslagsmattan. Innan jag hunnit få en klubba ur min bag, så började det regna. Skit också. Jag slog ändå iväg några bollar med järn-6:an och sedan ett par med drivern. Därefter bestämde jag mig för att skyla, eftersom regnet började tillta ganska rejält. Efter 5 minuter packade jag in bagen i bilen igen och for hem. Det var inte meningen att jag skulle få möjlighet att hitta tillbaka till rytmen i svingen.
Kanske, kanske, kanske min kompis Marie har rätt när hon säger: "Träning är för mesar. Det handlar bara om talang. Det är bättre att vila sig i form." Ibland önskar jag att det vore så...
SCHWING!
