Idag är det 107 dagar sedan min senaste (och sista!) prilla General Portion.
Det är fantastiskt skönt att vara av med snustvånget. Dock vet jag att det alltid kommer att finnas ett visst mått av nikotinsug i kroppen, men det är jag beredd på. Jag vet också att jag inte kommer att göra om misstaget från 1997, då jag i min enfald trodde att jag skulle kunna börja "festsnusa" efter att hållt uppe helt i nästan ett helt år.
Jag är riktigt stolt över mig själv för att ha stått emot när det var som värst, och är riktigt stolt över min familj som stod ut när jag var som jävligast. Jullovet var en pärs vad gäller humörsvängningar. Många dörrar som smälldes igen, många promenader runt kvarteret med adrenalinet pumpandes i blodet.
Men det var då det. Idag är det väldigt sällan som jag brusar upp "utan anledning". Det är skönt. Både för mig och för min närmaste omgivning.
107 dagar. Wow.
