G5

Har äntligen blivit färdig att köpa en ny driver.

Min gamle Callaway Steelhead har gjort sitt och det har blivit dags att uppgradera till något av lite mer modernt snitt. Denna klubba, Ping G5, har redan visat sig för mig väldigt användbar. Det var nämligen en sådan som följde med mig under 54 hål på Rya och Vasatorp under senaste DenSwe Cup.

Niklas på GolfUSA gav mig ett schysst pris på ett begagnat ex i "mint condition".

Jag längtar ut till Araslöv så att jag får prova min nye kompis. Förhoppningsvis kommer puttern också att trivas i G5s sällskap. De är ju från samma familj!

Prisceremoni

Århundradets snabbaste prisöverlämning skedde utanför Tonys där priset stått och samlat damm de senaste tre åren. Nu skall den "fantastiskt vackra" pokalen få pryda Casa de Bengtsson tills det är dags för nästa DenSwe Cup om nästan exakt ett år.

Tappra medtävlande

Två av mina DenSwe Cup kollegor efter avslutad rond på Vasatorp.

Vinnare 2007 års DenSwe Cup

Mr T Bengtsson. Här poserande utanför Vasatorps GK där 2007 års DenSwe Cup avgjordes över 18 hål.

Efter 36 hål på lördagen på Rya GK så var det dags att prova Vasatorps GK under söndagen. Dock nöjde vi oss med ett varv idag. Himlen var helt igenmulen och regnet hängde lite i luften, men vi slapp ta upp paraplyerna och höll oss torra under hela rundan. En runda som slutade med att jag, efter 30 hopskramlade poäng (89 brutto), stod som totalsegrare i årets upplaga av DenSwe Cup. :-)

Helgens resultat (poäng):
Morten 22 - 20 - 20, totalt: 62
Tony 25 - 28 - 22, totalt: 75
Rille 25 - 34 - 20, totalt: 79
Thomas 24 - 29 - 30, totalt: 83

16

Hål 16 på Rya GK. Ett av Sveriges bästa golfhål! 151 meter nerför med Öresund i bakgrunden. Otroligt vackert!

Sagolikt

Regnbågen tittade fram och sade hej! Men var är alla Teletubbies?

Rya GK

Dansken står och vässar puttern innan årets upplaga av DenSwe Cup skall påbörjas. Banan, Rya GK, ligger otroligt vackert, alldeles intill Öresund. Det här skall bli spännande!

100

Wittsjö GK. Torsdag eftermiddag. Kontorsmästerskap. Nio Sony Ericsson-anställda är på plats för att göra upp i denna prestigefyllda tävling. Första tee. 295 meter långt par 4, svagt dogleg höger. En järnfyra borde räcka. Pang! Mitt i fairway. Upp med andra slaget. Lite vänster om green. Bra chip. Parputten i hål. Skönt. En hygglig start. Efter nio hål och mycket kämpande läser man 43 i scorekortet. Inte speciellt bra, men heller inte speciellt dåligt. Men det har tagit på psyket. Det går tungt idag. Ingenting flyter på. En evig kamp mot banan.

Har klarat av hälften nu. Bara nio kvar. Puh! Tionde hålet. Par 4, 310 meter. Relativt enkelt. Landar bredvid bunkern på inspelet. Lobben för kort. Ner i bunkern. Tung sand. Tar tre slag i bunkern. Upp på green. Tvåputt för 8! Aj.

Där tar min rond mer eller mindre slut och jag orkar inte hålla ihop det längre. Mentalt är jag helt körd och slagen rinner iväg. Kommer i mål på 100 brutto (92 netto). Jösses! Jag blev dock inte sist, utan hade tre stackare bakom mig.

Vann gjorde Jonas Olsson på 78 netto (82 brutto). Bra jobbat!

Ibland är det jobbigt med golf. Hoppas det känns lättare till helgen då vi skall spela DenSwe cup på Rya och Vasatorp. Swing!

Resultat i Buffertzonen

Spelade en golfrunda på Araslövs Norra i morse tillsammans med tre goda vänner. En runda som på något ganska okomplicerat sätt resulterade i ett resultat i buffertzonen, 34 poäng.

Det började lite trögt med en dubbel bogey på det relativt enkla första hålet, men följdes sedan upp med ganska stabilt spel. Den första riktiga putt-fadäsen, som brukar vara min akilleshäl, så även idag, kom på sjätte hålet där jag lyckades treputta från 1,5-2 meter för en dubbel bogey 6. Det sköna med dagen var att jag inte lät mig nedslås av en och annan dålig putt utan lyckades hålla ihop spelet ända in i mål.

De två avslutande paren på de ganska svåra par-4 hålen 17 och 18 är skönt att ha i minnet inför nästa runda.

14:e green Araslövs GK Norra

Vilket sjukt skönt väder!

Solgolf

Det var länge sedan!

Svåger David Nu Officiellt Hcp:ad

Grattis David!

Efter en välspelad halvrond på Araslövs Norra har nu David beviljat sig själv tillträde till golfens officiella och underbart galna värld! Han spelade riktigt bra idag och de nya järnklubborna gjorde susen. Go man! Du har precis startat en härlig åktur neråt i Hcp-systemet!

Ful Putter - Bättre än en snygg?

Att puttningen är min stora akilleshäl i mitt golfspel har väl alla som träffat mig på en golfbana eller läst mina blog-inlägg förstått. Jag har under många, många år försökt hitta en bra putt-teknik utan att egentligen lyckas. Det har funnits vissa perioder då jag puttat bättre och till och med tyckt att det var roligt och spännande att ställa sig över bollen på green.

För tillfället är jag inne i en jättesvacka vad gäller puttningen. Tråkigt, men sant. Det krävs nog en hel del både fysisk, teknisk och mental träning för att vända trenden.

Den putter jag använt det senaste decenniet införskaffades på Silvermere Golf Club utanför London 1997. En ganska klassisk PING-putter som har hängt med mig på alla rundor i snart 10 år. Då och då har jag tänkt att puttern är kass, och jag måste köpa en ny för att kunna putta bättre, men har alltid kommit fram till att det inte har med puttern att göra, utan med den som håller i puttern. En bra puttare kan putta med i stort sett vilken putter som helst.

En era är härmed avslutad, ty i söndags köpte jag en ny putter. En ful putter. En riktigt ful putter som talade till mig inne på Dormy i Svågertorp. -Köp mig! Jag skall hjälpa dig att komma över din puttfrossa. Jag vet att du kommer att trivas med mig. Prova mig, så får du se...

Jag provade den fula puttern som hade namnet PING Ug-Le, och den kändes fantastiskt skön från allra första svingen.

Ett hål i golvet 4 meter bort. Jag bestämde mig för att prova... Sikta.... och putta... och PANG, rakt i koppen. Härligt! En till... Jojomensan, den satt den också. Gud vad skön den här puttern var. Låt oss prova putting-mattan, en två meter lång smal konstgräsmatta med ett upphöjt hål i bortre ändan. Sikta, putta, och pang i koppen. Perfekt! En till, och en till, och en till...

Efter att ha satt 15 puttar i rad, så bestämde jag mig. Du är min, du din fula ankunge till putter!

Dagen efter fick den fule puttern följa med mig till golfbanan, men ack vad den hade svalnat. Ja jösses. Jag lyckades inte sänka en enda putt på 18 hål.

Min teori håller. Det beror inte på puttern, utan på den som håller i den. Men jag skall inte låta måndagens dåliga puttning gå ut över min nya kompis. Det var som sagt inte dess fel. Jag skall istället börja träna med min nya fula följeslagare och jag hoppas att vi kommer att få riktigt kul tillsammans framöver.

Sydlig Golfhelg

En golfhelg på Sveriges sydligaste breddgrader kan väl aldrig vara fel. Nej, sannerligen inte. Helgen 7-8/7 spenderades i glada vänners lag på Abbekås GK och Pensionat Smygehuk B&B.

Dagen började med en bilfärd från Kristianstad till Abbekås GK. Tjejerna i bilen hade ingen aning om vart vi skulle. De visste enbart att vi skulle till någon golfbana i närheten, belägen på en plats där det lovades regnuppehåll hela dagen.

Det var riktigt roligt att spela på Abbekås. Det mesta av den gångna veckans regn hade sjunkit undan i sandjorden och banan var i fin-fint skick. På de första nio hålen presterades det dessutom en hel del bra golf.

Jag och min vapendragare, Mr P, mötte i början av ronden hårt motstånd och var tre hål ner efter nio. Vi var dock aldrig speciellt oroliga utan kämpade oss tillbaka i matchen sakta men säkert och på 18 tee var matchen all square.

Min fru hade en 1-meters-putt på 18 green för att dela matchen, vilket hon fixade. Det hela fick avgöras med en putting competition på övningsgreen. Den vann vi killar och det kändes riktigt, riktigt bra! Speciellt eftersom damerna vunnit fjolårets match på samma sätt (avgjort på övningsgreen).

Kvällen spenderades i Smygehuk hos Anders Ödal och Eila på deras pensionat och B&B. Ett kanonmysigt ställe tvärs över vägen från hamnen i Smygehuk.

Vi avnjöt en tre-rätters middag ackompanjerat av både Asti Cinzano och Lindemans Cabarnet Saivignon. Därefter blev det en blåsig promenad till Sveriges absolut sydligaste spets, den "nya" utsiktsplatsen i Smygehuks hamn.

Den efterföljande GTn på rummet värmde gott! Tack för en riktigt super-mysig golfhelg!

En aktiv helg

Helgen som gick var minst sagt aktiv.

Lördag morgon 05.40 gick reveljen. Det var då dags att stiga upp för att förbereda sig för en kommande golfrunda på Araslöv City.

06.45 slogs första bollen i en match som skulle visa sig innehålla både regn och sol, både bokstavligt och bildligt talat.

Golfkvaliteten jag presterade var väl inte riktigt på topp om man så säger, men inte riktigt i botten heller. Jag träffade bollen relativt bra, men hade inte det där "flytet" i spelet som man desperat söker varje rond. Det hade däremot min spelpartner som tillsammans med sin nye kompis 'Hippo' spelade riktigt stabilt.

Tyngdpunkten för mina golfproblem låg (som väldigt ofta förr) på greenerna. Jag förstår fortfarande inte att det kan vara så svårt att få flyt i puttningen. Om man jämför med att slå en järn-3:a 180 meter med full sving på klubban så borde ju puttrörelsen vara så ofantligt mycket enklare att behärska. Men konstigt nog så känns "putt-svingen" oändligt mycket mer obekväm än en full sving med någon av de andra klubborna i bagen. Jag förstår det inte. Kan det sitta i huvudet? ... ehhh, ja ...

Början på de sista nio hålen gick bättre och efter 14:e hade jag presterat tre par och två bogeys. Innan vi hann fram till 15:e tee, öppnade himlen sig och vi fick skyla under mitt paraply. Det häftiga regnet attackerade oss dock underifrån och vi blev rejält blöta om underbenen där vi stod. Beslutet att avbryta känns fortfarande som ett väldigt vettigt och moget beslut.

På eftermiddagen sprack det upp och då gav jag mig ut i spåret på Näsby Fält. 7.3km i fint väder. Skönt!

Söndagens aktiviteter bestod i dels gräsmatteklippning, dels löpning på Balsberget.
Klippningen är väl inte så mycket att orda om, men löpningen förtjänar att omnämnas, i varje fall lite kort. Jag fick under lördagen tips av en gammal kompis att prova 5.1-slingan på Balsberget. Enligt uppgiftslämnaren skulle den rundan bland annat innehålla en brant stigning efter ca 3.5 km. Jag tyckte det hela lät spännande och for dit på söndagskvällen för att reka.

Eftersom jag sprungit dagen innan hade jag bestämt för att ta det riktigt lugnt. Med "They might be Giants" laddad i min iPod, gav mig uppför berget. Den initiala stigningen gjorde att man kom upp i puls väldigt mycket fortare än vad jag är van vid. Jag fick koncentrera mig lite extra på andningen. Jag koncentrerade mig också på att följa de gula markeringarna så att jag inte skulle komma in på fel spår. Slingan var varierande och trevlig. Efter de utlovade 3.5 km så kom så den berömda och branta stigningen. "Nema problema", tänkte jag och tassade uppför den första biten. Bara för att där inse att det var en bra bit kvar att bestiga. Så pass bra bit att jag bestämde mig direkt för att inte ens försöka. Jag fick helt enkelt gå uppför. Kändes lite nesligt, men samtidigt väldigt klokt. Efter den tuffa stigningen fortsatte spåret i trevligare terräng. Avslutningen var skön. Nerför hela vägen till parkeringen. Härligt!

Golf - varför då?

I tisdags var det åter dags för en golfrunda tillsammans med min älskade fru och ett par goda vänner. Jag hade av okänd anledning sett fram emot den golfrundan ungefär lika mycket som ett barn som förväntansfullt bläddrar i kalendern och längtar efter sin födelsedag. Kanske var det för att jag hade en bra golfkänsla i kroppen från föregående runda, kanske var det för att få komma ut på Araslövs underbara norra bana och insupa både härlig atmosfär och frisk luft.

Det intressanta är att jag inte riktigt känner till anledningen till varför jag längtade efter att få spela golf i tisdags. Jag blev varse min oförmåga att sätta fingret på vad det var jag längtade efter då jag packade in alla prylarna i bilen innan vi gav oss av mot banan. En granne kom förbi med sina två barn. Den äldste av pojkarna stannade utanför vår uppfart och frågade mamman vad jag höll på med. Mamman förklarade för pojken att jag var på väg till golfbanan för att spela golf. Den 3-åriga pojken tittade då på sin mor och sa undrande: -Varför då? Jag hörde frågan och tittade på grabben och funderade på vad jag skulle säga. Tyvärr kunde jag inte ge honom ett vettigare svar än: -För att jag vill...

Jag funderade på frågan under hela vägen till banan. Varför spelar jag golf? Jo, helt enkelt för att tycker att det är roligt. Men varför tycker jag att det är roligt? Jo, för att det är kul... Äsch, jag vet inte. Det är roligt. Punkt.

Dock var det inte så roligt i tisdags. Jag misslyckades med det mesta jag i golfväg lärt mig under årens lopp. Till slut kollapsade mitt spel helt och hållet och det var ingenting som fungerade. Blä!

Igår bestämde jag mig för att ta reda på vad som gått snett på golfbanan dagen innan och begav mig därför till närmaste Driving Range efter avslutad arbetsdag. Jag klev ur bilen, plockade ut min golfbag ur bilens bagageutrymme, köpte en hink med bollar och gick fram till första utslagsmattan. Innan jag hunnit få en klubba ur min bag, så började det regna. Skit också. Jag slog ändå iväg några bollar med järn-6:an och sedan ett par med drivern. Därefter bestämde jag mig för att skyla, eftersom regnet började tillta ganska rejält. Efter 5 minuter packade jag in bagen i bilen igen och for hem. Det var inte meningen att jag skulle få möjlighet att hitta tillbaka till rytmen i svingen.

Kanske, kanske, kanske min kompis Marie har rätt när hon säger: "Träning är för mesar. Det handlar bara om talang. Det är bättre att vila sig i form." Ibland önskar jag att det vore så...

SCHWING!

Golfkaos

Spenderade en del av söndagseftermiddagen på Degeberga Widtsköfle GK med svärmor, svärfar och familjen. Kaos!!..men kul! Maria spelade riktigt bra och hennes nya Callawaydriver gjorde succé.

På rangen med svärfar och svåger

Påskaftonsfesten som senare på kvällen ägde rum hemma hos oss, inleddes med att jag, svärfar Hasse och svåger Mattias svängde bortom Araslövs Citybana för att svinga klubborna på rangen. Trots det relativt otrevliga vädret (kallt och blåsigt) så lyckades vi skicka iväg ett par hinkar med bollar.


Hasse börjar bli riktigt sugen på att komma ut och spela och på allvar börja slita på Degebergas fairways. Mattias, som fick iväg några riktiga kanoner på rangen, uttryckte en önskan att påbörja en golfkarriär. Kul!


Bilderna är tagna med en SonyEricsson W880i

Långfredagsgolf

Klockan 8.07 på Långfredagen traskade fyra glada pojkar ut på Araslövs Norra bana i ganska kyligt väder. Kvicksilvret hade inte hunnit många streck över nollan så det var mössa på för hela gänget. Så fort solen kom upp en bit på himlen så blev det behagligare. Dock är jag glad att jag var klok nog att klä mig i långkalsonger.

För Rille var detta premiärrundan för året och han betraktade dagen som ett bra tillfälle att lufta klubborna i glada vänners lag. Markus, Tony och jag var ute för två veckor sedan, se Golfpremiär. Då hade jag min premiär och var mest ute och luftade bagen och klubborna, men idag kändes det mer som att jag verkligen spelade golf. Framförallt så var det mer skärpning på greenerna från min sida. Jag lyckades idag att gå de 18 fantastiskt fina hålen på 87 slag, vilket jag räknar som klart godkänt med tanke på den tidiga säsongen.

Matchen mellan Tony och Markus vanns idag av Tony, 4/2. Grattis Tony!

Dagens längsta drive slogs av Markus, på det 17:e. Grattis Markus! Svingen som resulterade i den fina 270-metersdriven ser ni sist bland bilderna.

Bilderna som du hittar i ett Picasa Webalbum, är tagna med en SonyEricsson K800. Sving-sekvenserna fick jag till genom att använda den extremt fiffiga SonyEricsson-uppfinningen "Best-Pic" (TM). Coolt!

Golfpremiär

Äntligen var det så dags för säsongspremiär på golfbanan. 18 hål på Araslövs norra bana avverkades i sagolikt väder och i trevligt sällskap. En helt underbar bana i ett fantastiskt skick trots att det är så tidigt på säsongen. Araslövs Golfbane AB gör ett sanslöst bra jobb med sina banor.

Resultatet var väl för min del ungefär som förväntat med tanke på att det var första gången man rörde klubborna sedan oktober i fjol. Det långa spelet funkade helt OK, närspelet var något sämre och puttningen var som vanligt... urusel. För Tony, Markus och Fredrik fungerade det bättre tycker jag. De landade väl på runt 30 poäng vardera. Själv räknande jag inte poängen. Jag slutade med det efter den femtioelfte 3-putten. Redan på åttonde hålet...

Trots fadäserna på greenerna är jag mycket nöjd med denna söndagseftermiddag. Det är så gott att golfsäsongen äntligen är igång!