Hamnområdet som jag spanat in vid morgonens löprunda var riktigt vackert i solnedgången. Amanda var trött efter den 2.5 km långa promenaden och var väl lite avundsjuk på Thea som fick åka hela vägen...
I en broschyr som vi läst på hotellet rekommenderade Ving varmt en fiskrestaurang vid namn "Marcos". Deras fisk-"Meze" omnämndes i varma ordalag. Sagt och gjort: Mot hamnen och "Marcos". Barnen käkade Spaghetti Bolognese och var mycket nöjda. Jag och frun såg fram emot en mängd intressanta fisk-smårätter.
Den första omgången bestod av ca 6 skålar med diverse innehåll, bläckfisk i vinegrette, sallad i vinegrette, rödbetor i vinegrette, this i vinegrette, that i vinegrette. Jag kan inte skryta med alltför stora kock-kunskaper, men en sak har jag i alla fall lärt mig: Bra mat är oftast en bra kombination av sötma, sälta och syra. Första omgången av vår fisk-meze lyckades bara pricka in en av dessa tre basala smaker: Syran! Till och med vinet som en av våra 14 olika "kypare" rekommenderade var surt som rönnbär. Hmmmm. Hur kommer detta att sluta?
Jo, det slutade med att jag satt och retade upp mig på vita plaststolar, ful "inredning", märklig service och sur vinegrette. Faktiskt enda gången på hela semestern då jag kände någon slags aggression. Anyway, vi petade i oss det som gick att käka, tvingade ner vinet, betalade och gick. Nattpromenaden blev blott en önskan från min och Marias sida. Amanda var trött som en lase och ville prompt ta en taxi tillbaka till hotellet. Taxi blev det. Såklart! :-)
No comments:
Post a Comment