Svåger David Nu Officiellt Hcp:ad

Grattis David!

Efter en välspelad halvrond på Araslövs Norra har nu David beviljat sig själv tillträde till golfens officiella och underbart galna värld! Han spelade riktigt bra idag och de nya järnklubborna gjorde susen. Go man! Du har precis startat en härlig åktur neråt i Hcp-systemet!

11 minuter 22 sekunder...

...hemifrån till Norra Lingenäsets parkering!
En putsning av det gamla "rekordet" med 33 sekunder :-)
Rådande väder: Vindstilla, duggregn.
Det hjälpte nog till att jag värmde upp med lite hoppsasteg i tvättstugan (inomhus pga regnet) innan jag gav mig av.
Det lär nog ta lite tid innan jag förbättrar den tiden. Det kändes som om jag pushade mig ganska hårt. Väl framme vände jag och tog samma väg tillbaka. Då i ett klart lugnare tempo, 14 minuter.

Underbart spår i Bockatorpet

Äntligen tog jag mig tid att åka till Bockatorpet i Bockeboda för att prova ett av deras löparspår. Jag valde den oranga 6,8km-rundan. En fin, men ganska tung runda med en hel del upp och ner. Spåret var bra markerat och föret var ganska OK. Det fanns i och för sig en hel del pölar som man fick skutta runt eller över under den första halvan av sträckan.

Tiden var inte så mycket att skryta med, men det var inte det som var det primära med dagens löpning. 33 minuter blankt på rundan. 4m50s/km. Borde gå relativt lätt att förbättra det till 32 minuter vid nästa tillfälle.

Jag borde köpa mig en löparklocka så att jag kan hålla koll på km-tiderna. Nu har jag ingen susning om hur fort det går förrän jag kommer i mål och det är lite synd.
Skall surfa runt lite på nätet och se om jag hittar nån...

Backigt i Stackedala

Dagens löpning skedde i backigt före i Stackedala utanför Tollarp. Märklig 5km-sträckning. Upp, upp, upp de första 1-1,5 km. Ner, ner, ner de sista 1-1,5km. Dessutom var det tyvärr ganska kläggigt i spåret på sina ställen. Jag var rätt så slut i benen efter de initiala uppförsbackarna, så jag hade inte mycket att ge på rundan. Lite synd.

En riktig naturupplevelse var det dock. Efter 200 meter fick jag syn på två kronhjortar som galopperade inne i skogen. Mäktigt!

Sankt Balsberg

Var på Balsberget idag och sprang 5.1-rundan. Oerhört sankt och kläggigt i spåret. Halt och läskigt på vissa ställen, blött och sankt på andra. Strilande regn hela sträckan. Ingen höjdare med andra ord. Inte ens tiden var något att glädjas över. 25.30 inklusive en kort pissepaus och en skoknytarpaus.

Det enda positiva med rundan var att jag orkade springa/jogga hela vägen, inklusive den djävulska stigningen efter 3.5. En förbättring från förra gången. Nästa besök hoppas jag innebär både torrare före och bättre tid. Vi får väl se.

Under 12 minuter

Hemifrån till Norra Lingenäsets parkering på under 12 minuter. Hela den vanliga löprundan på Näsby Fält, som nu äntligen är löpbar igen, på 31.45. Inklusive en kort pissepaus :-).

Det var en lätt med/sidvind på vägen till Norra Lingenäset, vilket säkert hjälpte mig en del, men jag fick ändå ta i mer än vanligt.

Jag blev glatt överaskad då jag upptäckte att vattnet nu äntligen "flytt fältet" så att skogspartiet nu åter är torrt.

Campinglöpning

Under campingveckan i Tylösand hanns det med 4 stycken löparrundor. Två stycken på egen hand och två stycken i sällskap med den manliga delen av övrigt campingsällskap.

Det kändes kul att få upptäcka campingens omgivningar med löparskorna på i behagligt tempo. Vi lyckades t o m kändisspotta lite på runda nr 3. Bengt "Benga" Johansson stod i sin trädgård och språkade med nån bekant. :-)

Mitt mål att springa varannan dag på semestern håller alltså ännu.

Husvagnscamping Tylösand

 
Fint väder vid förtältsresningen...

 
Härliga vågor!

 
Soldansen. En obligatorisk ceremoni för att blidka solgudarna. Det verkade faktiskt fungera. Det regnade inte på hela veckan!

 
Det är alltid vackert med västkustens solnedgångar.

After Beach på Tylösand

Gyllene Tider Medley som sig bör...

Tylösand

Semestern har startat :-)

Löprundan under vatten

Efter att ha tryckt i mig ett par smarriga, hemmagrillade hamburgare tillsammans med direktör Andersson så gav jag mig ut på en löprunda på Näsby fält. Ett bra sätt att stilla det dåliga samvetet vad gäller onyttig mat och kaloristinna groggar, tyckte jag.

Mitt mål med löpningen var att hålla relativt högt tempo de första tre kilometrarna, en bit över 4 minuter per kilometer, kanske 4.15 eller nåt, för att sedan lugna ner tempot i nästa tre och sedan öka igen den sista kilometern fram till mål. Således lite intervallträning med långa intervaller.

När jag efter tre kilometer saktade ner och vek av in i skogen ner mot Araslövssjön, insåg jag ganska snart att regnet som kommit de senaste veckorna lagt stora delar av spåret i skogen under vatten. Det fick bli att hitta på en alternativ runda. Detta gjordes, och planen med intervallerna höll. Jag kände mig i riktigt fin form igår och det var faktiskt en ren njutning att löpa hela rundan. Inklusive den sista kilometern som brukar vara den jobbigaste.

Ful Putter - Bättre än en snygg?

Att puttningen är min stora akilleshäl i mitt golfspel har väl alla som träffat mig på en golfbana eller läst mina blog-inlägg förstått. Jag har under många, många år försökt hitta en bra putt-teknik utan att egentligen lyckas. Det har funnits vissa perioder då jag puttat bättre och till och med tyckt att det var roligt och spännande att ställa sig över bollen på green.

För tillfället är jag inne i en jättesvacka vad gäller puttningen. Tråkigt, men sant. Det krävs nog en hel del både fysisk, teknisk och mental träning för att vända trenden.

Den putter jag använt det senaste decenniet införskaffades på Silvermere Golf Club utanför London 1997. En ganska klassisk PING-putter som har hängt med mig på alla rundor i snart 10 år. Då och då har jag tänkt att puttern är kass, och jag måste köpa en ny för att kunna putta bättre, men har alltid kommit fram till att det inte har med puttern att göra, utan med den som håller i puttern. En bra puttare kan putta med i stort sett vilken putter som helst.

En era är härmed avslutad, ty i söndags köpte jag en ny putter. En ful putter. En riktigt ful putter som talade till mig inne på Dormy i Svågertorp. -Köp mig! Jag skall hjälpa dig att komma över din puttfrossa. Jag vet att du kommer att trivas med mig. Prova mig, så får du se...

Jag provade den fula puttern som hade namnet PING Ug-Le, och den kändes fantastiskt skön från allra första svingen.

Ett hål i golvet 4 meter bort. Jag bestämde mig för att prova... Sikta.... och putta... och PANG, rakt i koppen. Härligt! En till... Jojomensan, den satt den också. Gud vad skön den här puttern var. Låt oss prova putting-mattan, en två meter lång smal konstgräsmatta med ett upphöjt hål i bortre ändan. Sikta, putta, och pang i koppen. Perfekt! En till, och en till, och en till...

Efter att ha satt 15 puttar i rad, så bestämde jag mig. Du är min, du din fula ankunge till putter!

Dagen efter fick den fule puttern följa med mig till golfbanan, men ack vad den hade svalnat. Ja jösses. Jag lyckades inte sänka en enda putt på 18 hål.

Min teori håller. Det beror inte på puttern, utan på den som håller i den. Men jag skall inte låta måndagens dåliga puttning gå ut över min nya kompis. Det var som sagt inte dess fel. Jag skall istället börja träna med min nya fula följeslagare och jag hoppas att vi kommer att få riktigt kul tillsammans framöver.

Sydlig Golfhelg

En golfhelg på Sveriges sydligaste breddgrader kan väl aldrig vara fel. Nej, sannerligen inte. Helgen 7-8/7 spenderades i glada vänners lag på Abbekås GK och Pensionat Smygehuk B&B.

Dagen började med en bilfärd från Kristianstad till Abbekås GK. Tjejerna i bilen hade ingen aning om vart vi skulle. De visste enbart att vi skulle till någon golfbana i närheten, belägen på en plats där det lovades regnuppehåll hela dagen.

Det var riktigt roligt att spela på Abbekås. Det mesta av den gångna veckans regn hade sjunkit undan i sandjorden och banan var i fin-fint skick. På de första nio hålen presterades det dessutom en hel del bra golf.

Jag och min vapendragare, Mr P, mötte i början av ronden hårt motstånd och var tre hål ner efter nio. Vi var dock aldrig speciellt oroliga utan kämpade oss tillbaka i matchen sakta men säkert och på 18 tee var matchen all square.

Min fru hade en 1-meters-putt på 18 green för att dela matchen, vilket hon fixade. Det hela fick avgöras med en putting competition på övningsgreen. Den vann vi killar och det kändes riktigt, riktigt bra! Speciellt eftersom damerna vunnit fjolårets match på samma sätt (avgjort på övningsgreen).

Kvällen spenderades i Smygehuk hos Anders Ödal och Eila på deras pensionat och B&B. Ett kanonmysigt ställe tvärs över vägen från hamnen i Smygehuk.

Vi avnjöt en tre-rätters middag ackompanjerat av både Asti Cinzano och Lindemans Cabarnet Saivignon. Därefter blev det en blåsig promenad till Sveriges absolut sydligaste spets, den "nya" utsiktsplatsen i Smygehuks hamn.

Den efterföljande GTn på rummet värmde gott! Tack för en riktigt super-mysig golfhelg!

En aktiv helg

Helgen som gick var minst sagt aktiv.

Lördag morgon 05.40 gick reveljen. Det var då dags att stiga upp för att förbereda sig för en kommande golfrunda på Araslöv City.

06.45 slogs första bollen i en match som skulle visa sig innehålla både regn och sol, både bokstavligt och bildligt talat.

Golfkvaliteten jag presterade var väl inte riktigt på topp om man så säger, men inte riktigt i botten heller. Jag träffade bollen relativt bra, men hade inte det där "flytet" i spelet som man desperat söker varje rond. Det hade däremot min spelpartner som tillsammans med sin nye kompis 'Hippo' spelade riktigt stabilt.

Tyngdpunkten för mina golfproblem låg (som väldigt ofta förr) på greenerna. Jag förstår fortfarande inte att det kan vara så svårt att få flyt i puttningen. Om man jämför med att slå en järn-3:a 180 meter med full sving på klubban så borde ju puttrörelsen vara så ofantligt mycket enklare att behärska. Men konstigt nog så känns "putt-svingen" oändligt mycket mer obekväm än en full sving med någon av de andra klubborna i bagen. Jag förstår det inte. Kan det sitta i huvudet? ... ehhh, ja ...

Början på de sista nio hålen gick bättre och efter 14:e hade jag presterat tre par och två bogeys. Innan vi hann fram till 15:e tee, öppnade himlen sig och vi fick skyla under mitt paraply. Det häftiga regnet attackerade oss dock underifrån och vi blev rejält blöta om underbenen där vi stod. Beslutet att avbryta känns fortfarande som ett väldigt vettigt och moget beslut.

På eftermiddagen sprack det upp och då gav jag mig ut i spåret på Näsby Fält. 7.3km i fint väder. Skönt!

Söndagens aktiviteter bestod i dels gräsmatteklippning, dels löpning på Balsberget.
Klippningen är väl inte så mycket att orda om, men löpningen förtjänar att omnämnas, i varje fall lite kort. Jag fick under lördagen tips av en gammal kompis att prova 5.1-slingan på Balsberget. Enligt uppgiftslämnaren skulle den rundan bland annat innehålla en brant stigning efter ca 3.5 km. Jag tyckte det hela lät spännande och for dit på söndagskvällen för att reka.

Eftersom jag sprungit dagen innan hade jag bestämt för att ta det riktigt lugnt. Med "They might be Giants" laddad i min iPod, gav mig uppför berget. Den initiala stigningen gjorde att man kom upp i puls väldigt mycket fortare än vad jag är van vid. Jag fick koncentrera mig lite extra på andningen. Jag koncentrerade mig också på att följa de gula markeringarna så att jag inte skulle komma in på fel spår. Slingan var varierande och trevlig. Efter de utlovade 3.5 km så kom så den berömda och branta stigningen. "Nema problema", tänkte jag och tassade uppför den första biten. Bara för att där inse att det var en bra bit kvar att bestiga. Så pass bra bit att jag bestämde mig direkt för att inte ens försöka. Jag fick helt enkelt gå uppför. Kändes lite nesligt, men samtidigt väldigt klokt. Efter den tuffa stigningen fortsatte spåret i trevligare terräng. Avslutningen var skön. Nerför hela vägen till parkeringen. Härligt!